fröken fiddellin

Blev en spontan utgång igår och idag vill jag lova att jag mår som jag förtjänar. Aj mitt huvud! Men det var skoj. Jag, Emelie och Camilla svängde våra lurviga på Stallarna. Men nu funktionerar inte jag mer utan ska vila, hej.

Redan igår kände jag mig seg, trött och extremt orkeslös. På kvällen kröp sig febern på och huvudvärken var ett faktum. Inatt har jag yrat och kastat mig av och an i sängen. Men vi hade intervju med en Informatör vid 10 så var tvungen att släpa mig iväg. Har känt mig varm hela dagen och huvudvärken vill inte försvinna. Attans! Har vilat en timme nu och hoppas på det bästa. 
  Annars inget nytt. Jag & Stoffe letar resor som bara den. Planerar att åka till Grekland i mitten av augusti. När beror på när jag jobbar. Men vill helst inte åka till ett ställe jag redan varit på. Synd att Stoffe vill både till Cypern där jag varit 2 gånger och Kreta där jag med varit 2 gånger. Rhodos hade faktiskt varit skönt att åka till igen, för det var ju ett tag sedan. Eller Spanien av något slag, även det var länge sedan. Turkiet var en höjdare när vi var där, så fruktandsvärt varmt i september. Men vågar man åka dit efter alla oroligheter?
 Mest av allt vill jag åka tillbaka till Florida och hälsa på, men Stoffe bävar för flygresan, haha.

Nu är jag vrålsugen på en glass, men har varken ork eller lust att gå ner till pressbyrån, ser förjävlig ut.
Så får väl knapra på ett torrt digestive kex. Imorgon är det föreläsning och sedan viiiila. Jag vill träna ju, men icke innan jag är frisk och har orken tillbaka.

Det var min dag, hur var din?

Sitter återigen och kollar USA bilder och drömmer mig bort. Jag kan fortfarande känna dofterna från min första dag i Florida, det är helt sjukt. När jag gick in i huset på Beacon Lane för första gången den 9 augusti 2006, jag känner doften så starkt. Ibland, eller ofta rättare sagt, tror jag bara att allt varit en dröm. Att jag faktiskt inte har upplevt det där i landet i väst. Men sedan vaknar jag till igen. Men samtidigt känns det så fruktandsvärt avlägset, så så så långt bort. Jag kan inte greppa känslan, den bara finns där. Jag minns lika starkt dagen, för snart ett år sedan, då jag sa hej då till Frank och Emily på Miami International Airport. Och oj vad jag grät. Tårarna strömmade nerför mina kinder och det kändes så overkligt att familjen som varit som min extrafamilj i ett år plötsligt skulle vara på andra sidan jorden, inom ett dygn. Går inte att förklara riktigt och jag kan fortfarande inte sätta ord på mina månader i Usa. Har man inte varit där, har man inte upplevt det jag har, har man inte bott i paradiset på jorden så går det helt enkelt inte att förstå. Hur gärna jag än vill att ni ska förstå HUR jävla underbart jag hade det. Jag och Linn har pratat om det otaliga gånger. Hur frustrerande det är att inte kunna förklara för alla här hemma hur det var. Alla de gånger jag har kommit in i en diskussion med någon här hemma om USA och de har bett mig förklara. Då har minnen poppat upp i huvudet och jag suttit och skrattat hejdlöst. Men stackaren jag fört dialog med har suttit som ett frågetecken. För ingen förstår allt det roliga vi var med om. Som när jag höll på att dras ut i Atlanten av en jättevåg, eller när vi skrek som fjortisar när Justin Timberlake entrade scenen, eller när vi åkte båtfärd längst Spanish River och kollade på mastodontvillorna, eller när vi dag efter dag köpte blåbärsbägels och creame cheese på Publix. Listan kan göras lång, för det var tider det.

En dag ska jag tillbaka. Jag ska tillbaka till både Beacon Lane och Riverridge. Jag ska sola på Admirals, åka båttur längs Bayside, gå på V.I.P klubb i Miami och känna mig som världens härskare högst upp i toppen på Empire State Building  i New York. 

Vill någon hänga med? För en dag, en dag är det min dag att återuppleva det där underbara som tog slut alldeles för fort .. En dag ska jag känna dofterna på Jupiter Island igen och en dag ska jag åka lyxbåt ner till Bahamas igen. Det är ett som är säkert. Någon som ska med, anyone?

Ok, lets go ..

Är inne i en sakna-usa-period nu. Det räcker med att jag kollar på en enda bild från Florida så blir jag helt nostalgis, lycklig, ledsen och v-modig på samma gång. En dag så ska jag tillbaka. Det får kosta vad det kostar vill, jag ska tillbaka till mitt paradis på jorden ..