Kan en dröm bli verklighet?

Sitter återigen och kollar USA bilder och drömmer mig bort. Jag kan fortfarande känna dofterna från min första dag i Florida, det är helt sjukt. När jag gick in i huset på Beacon Lane för första gången den 9 augusti 2006, jag känner doften så starkt. Ibland, eller ofta rättare sagt, tror jag bara att allt varit en dröm. Att jag faktiskt inte har upplevt det där i landet i väst. Men sedan vaknar jag till igen. Men samtidigt känns det så fruktandsvärt avlägset, så så så långt bort. Jag kan inte greppa känslan, den bara finns där. Jag minns lika starkt dagen, för snart ett år sedan, då jag sa hej då till Frank och Emily på Miami International Airport. Och oj vad jag grät. Tårarna strömmade nerför mina kinder och det kändes så overkligt att familjen som varit som min extrafamilj i ett år plötsligt skulle vara på andra sidan jorden, inom ett dygn. Går inte att förklara riktigt och jag kan fortfarande inte sätta ord på mina månader i Usa. Har man inte varit där, har man inte upplevt det jag har, har man inte bott i paradiset på jorden så går det helt enkelt inte att förstå. Hur gärna jag än vill att ni ska förstå HUR jävla underbart jag hade det. Jag och Linn har pratat om det otaliga gånger. Hur frustrerande det är att inte kunna förklara för alla här hemma hur det var. Alla de gånger jag har kommit in i en diskussion med någon här hemma om USA och de har bett mig förklara. Då har minnen poppat upp i huvudet och jag suttit och skrattat hejdlöst. Men stackaren jag fört dialog med har suttit som ett frågetecken. För ingen förstår allt det roliga vi var med om. Som när jag höll på att dras ut i Atlanten av en jättevåg, eller när vi skrek som fjortisar när Justin Timberlake entrade scenen, eller när vi åkte båtfärd längst Spanish River och kollade på mastodontvillorna, eller när vi dag efter dag köpte blåbärsbägels och creame cheese på Publix. Listan kan göras lång, för det var tider det.

En dag ska jag tillbaka. Jag ska tillbaka till både Beacon Lane och Riverridge. Jag ska sola på Admirals, åka båttur längs Bayside, gå på V.I.P klubb i Miami och känna mig som världens härskare högst upp i toppen på Empire State Building  i New York. 

Vill någon hänga med? För en dag, en dag är det min dag att återuppleva det där underbara som tog slut alldeles för fort .. En dag ska jag känna dofterna på Jupiter Island igen och en dag ska jag åka lyxbåt ner till Bahamas igen. Det är ett som är säkert. Någon som ska med, anyone?



image261

image262

image263

image264

image265

image266

image267

image268

image269

Ok, lets go ..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0