fröken fiddellin

Jag lever. Jag har bara tagit bloggpaus som det så fint heter i blogsfären. Knappast någon som saknat mig, men ändå. Känner att jag i princip är på tillbakavägen efter de senaste två veckornas .. ja, vad ska vi kalla det .. höstdepression i kortformat? Det har ju haft sina anledningar men det finner jag inget intresse att gå in på här.
Jag har hunnit få besök av pappa för att sedan dagen efter åka hem till min älskade ö och till the family. Jag lunchade på stan med Anna som kan vara en av de enda på denna jord jag kan prata med om livet, livet på riktigt alltså. Hon vet vad det betyder att vara nere och hon vet medicinen. Min bästaste feelgood kompis helt enkelt. Sedan har jag ju faktikst en hel höj med andra donnor som också lyssnar, tar in och lyssnar ännu mer. Det tycker jag om! Ni vet vilka ni är, det behöver liksom inte nämnas namn.
 Jag är tillbaka i Växjö på någon form av snabbvisit innan jag åker hem igen på fredag. Men denna gången bara över natten för på lördag morgon åker jag, mamma, pappa & Josse till Malmö för shopping, hotellvistelse och Jesus Christ Superstar. Dagarna fram till dess består mest av diverse plugg. Detta diverse plugg är i och för sig samma sorts plugg, juridik. Den inte så välkomnande juridikkursen har alltså dragit igång. Vi har alla fasat och våndats sedan i somras över denna ökända kurs som skulle innebära helvetet. Men äsch då, det är väl inte så farligt? Och ska jag vara ärlig så tycker jag det är jätteintressant, verkligen jätteskoj. Yttrandefrihet och sekretesslagen har faktiskt väldigt många innebörder som vi vanliga Svennar inte har en aning om. Tänker ni exempelvis på att jag på denna blogg INTE får skriva något  stil med: Jag hoppas du tillfrisknar snart Sven från din lungcancer och hoppas operationen gick bra, och sedan en länk till Svennes hemsida. Nix, så får man inte skriva. Då man fällas, och det rejält. Det är intressant faktiskt. Så kanske det inte låter lördagen den 13 december då vi tentar av kursen med en salstenta men vet ni vad? Jag kunde inte bry mig mindre som Anna säger. Jag har kommit till insikt med en del saker i mitt liv den senaste veckan. Mitt liv kan inte skynda på i 180 medan jag själv står kvar på perrongen. Då missar jag allt det där som livet handlar om. So what om man kuggar på en tenta och för göra om. Hellre det än att jag hela tiden ska ha krav på mig själv att ständigt vara bäst. Inte sagt nu att jag kommer att kugga eller att jag brukar göra det. Nej, det har hänt på en hemtenta förra året som jag fick komplettera, men själva grejen. Livet är här och nu & det gäller att passa på. Klyschigt kanske, men bättre det än ordfattigt ..