fröken fiddellin

När jag var liten så tyckte jag alltid att det lät så häftigt med folk som sa jag har minnen för livet. Visste nog inte riktigt vad det betydde då, men faktum är att jag vet det nu. Nu när jag är 20 år så vet jag vad minnen för livet betyder, och det betyder något helt amazing. Det är att ha något så starkt och häftigt att minnas tillbaka på, så minsta lilla microsekund du tänker på ditt minne så får du antingen en klump i magen eller en tår på kinden. I mitt fall brukar det vara en blandning. Minsta lilla doft kan bli förknippat med minnet och det kan göra att något starkt rivs upp inom dig. Eller som i mitt fall, att minnet blir tydligare och det känns som om man befinner sig på plats, där allt utspelade sig för länge länge sedan. 
 Mitt minne är Florida, Florida 2006-2007. Mina tio månader som nanny/au pair till familjen Skinner. En underbar familj en och en halv timme norr om Miami, Jupiter Island/Tequesta.
Säg Publix, Tiger Woods, mallen eller Wellington och jag fullkomligt smällter. Jag får en bestående klump i magen som kan räcka hela dagen. Mina känslor, tankar och minnen svämmar över och snart sitter jag med händerna fulla av både minnen och tankar. Jag trodde aldrig, aldrig, att det där fenomenet minnen för livet skulle hända mig. Men som jag sagt, det gjorde det. Det räcker med att jag luktar på min Hollister parfym eller sneglar åt min scrapbook och jag blir känslosam och nostalgisk. Jag vill tillbaka! Jag vill tillbaka till det ljuva och problemfria livet jag levde i tio månader. Inget, det vill säga inget, kunde störa min vardag och det underbara nuet jag levde i där. Det låter klyshigt, men jag levde i paradiset .. 
 Jag hade min amerikanska familj, jag hade min bil och jag hade mina vänner. Plus att jag hade min riktiga svenska familj, mina svenska vänner och min Stoffe bara ett telefonsamtal eller mail bort. Ibland kändes det som en sträcka på tusen varv runt jorden, men ibland kunde jag känna att dom var runt omkring mig varje dag. Det är mysko det jag skriver nu, för er som inte upplevt det själva. För er som inte levt 10 månader på andra sidan jorden bortom allt var svenska regler och normer heter. Bortom Maxi, trafikregler och familj. Borta, borta från dom du älskar mest. Jag trodde aldrig att jag skulle fixa det, nej det gjorde jag faktiskt inte. Jag gick in med någon inställning som jag fortfarande inte idag kan sätta fingret på. Men jag klarade det .. Jag fixade dom där 10 månaderna i paradiset. Och jag vill tillägga att jag hade the time of my life ..

Nu är jag tömd på känslor för idag. Vem vet, kanske återkommer jag imorgon eller en annan dag med mer. Who knows ..

www.resedagboken.se - fiddelli