man känner det i luften
Sommaren är slut! Den är så slut som den bara kan bli, slut slut slut. Man känner det i luften liksom, solljuset får en annan karaktär och morgondiset en annan lukt. Motvilligt erkänner jag faktiskt att jag gillar hösten, i måttliga mängder då. Kyla, regn och klet undanber jag mig vänligen men allt det andra, ja tack! Dom sprakande färgade löven, fåglarna som sjunger på sista truddilutten och känslan då man får/måste dra jackan tätare omkring sig. Aaaah, det är höst. Igår fick jag en så kallad deja vu, höst-deja vu. Jag kom att tänka på hösten då vi var 15 och Zara hade sin första fest. Vi var då inne i oktober och fåglarna hade definitivt sjungt på sista truddilutten. Jag kunde igår liksom känna höstdofterna, känna den pirrande känslan av att ha en egentligen förbjuden-fest och den råa kylan som trängde sig in genom den öppna altandörren. Det var tider det!
Om en halvtimme kommer Stoffe och bilen ska packas. Kommer det överhuvudtaget att gå att få in alla tusen miljoner pryttlar som jag ska frakta upp till Växjö? Vi kommer att få sitta som packade sillar med saker inpackade upp till nackstöden. Inte bästa sättet kanske om man ska tänka på säkerheten i bilen. Men det får vi strunta i denna gången. Stoffe antydde att jag skulle få köra upp. What? Anledning: att han jobbat till 11 igår kväll. Dra den om rödluvan med ..
